Filmrecension - Svart katt, vit katt (1998)

Idag för 26 år sedan hade Emir Kusturicas överidiotiskt underhållande ärkefilm Svart katt, vit katt (Serbiska: Црна мачка, бели мачо) svensk biopremiär. Denna svarta, romantiska kriminalkomedi är sannerligen ett  kaos av energi och berättarglädje.

Filmen utspelar sig i en färgstark romsk gemenskap i östra Serbien och Montenegro, vid floden Donau, Handlingen kretsar kring två äldre män, Grga Pitić och Zarije Destanov, gamla vänner och rivaliserande gangsterledare. När Zarijes son, Matko, ställs inför problem efter en misslyckad affär med den lokale smågangstern Dadan, tvingas han arrangera ett hagelbrakaräktenskap mellan sin son Zare och Dadans syster Afrodita. Mitt i detta röra av bedrägeri och familjeband gror en söt kärlekshistoria mellan Zare och Ida, en donna han kan gå i graven för.

Kusturica lyckas symfoniskt väva samman flertalet sjuka parallellhistorier med en överflöd av absurda och störda situationer. Filmen är fylld med excentriska karaktärer som väcks till liv av fantastiska skådespelarinsatser från ensemblen, speciellt Srđan Todorović (som du också kan se i rollen som Miloš i den nästan komiskt skitäckliga 'A Serbian Film' från 2010) i sin rolltolkning av tokfransen Dadan. Nästan varje scen i den här filmen innehåller musik, vilket ger den en viktig roll och det är just är ljudspåret som sannerligen förstärker upplevelsen. Allt ramas in av jävligt skön och oemotståndlig balkan brassmusik, framförd av bland annat The No Smoking Orchestra och Dr Nele Karajlić (vars låt 'Pit bull' du kanske känner igen i form av Die Antwoords cover från 2014).

Detta är en film som inte bara underhåller, utan också erbjuder en djupare insikt i mänskliga relationer, utanförskap och hyllar samtidigt livets små och stora stunder. Efter att du har sett den är det är inte så jävla svårt att förstå varför den vann Silverlejonet för bästa regi vid filmfestivalen i Venedig 1998. Jag vill sitta hand i hand med den här rullen i solnedgången och bli gammal med den.

Jag ger den slutbetyget 5 av 5, två tummar upp, ett A+, tre guldstjärnor, ett Nobelpris och en utmärkelse av Leninorden.

- Officiell hemsida för Jonathan Sand -