Filmrecension - Sankta Lucia (2024)
Jag firade Snuthatets dag, fredagen den 13 december, med att se urpremiären av Viking Almquists Lucia-rysare Sankta Lucia. Filmen levererade precis vad jag förväntade mig: en rättspsykiatriskt ogängad knäppskalle med samma diagnos som Michael Myers ränner runt i Lucia-svid och slaktar folk som grisar. Trots min avsaknad av en känslomässig investering i Lucia-firandet eller slasherfilmer, blev jag positivt överraskad av Almquists förmåga att snickra ihop en underhållande och bitvis skräckinjagande rulle. Tydliga flörtar till 1980-talets slasherfilmer ger filmen en nostalgisk känsla, men förvänta dig ingen djupgående analys av Lucia-firandet; i denna rulle roar du dig åt en enkel historia om en seriemördare.
Skådespelarensemblen, med Sanne Broström, urgulliga Niki "Miss Midrange Burnout" Löfberg, Klara Ljungdahl och Gustaf Geijer, bidrar till trovärdigheten genom att gestalta sina rollfigurer väl. En av filmens höjdpunkter är Nils Eidvalls vackert karga filmfoto, som i vissa scener blev en egen karaktär, särskilt under intensiva stunder. Filmen överraskar med en rejäl portion humor som balanserar de mörkare delarna och ger en lättsam anda. Viking Almquist har även komponerat filmens musik, vilket bidrar till dess charmiga retrokänsla och för tankarna till både 'Halloween' (1978) och Goblins filmmusik för Dario Argentos skräckfilmer.
Dock finns det element som inte föll mig i smaken, som den ibland lökiga dialogen som infekterats med vidrig svengelska och ologiska handlingar av vissa karaktärer. Men å andra sidan ska kanske karaktärer i slasherfilmer vara lite blåsta? I den bästa av världar kunde även filmen förlängts med en kvart för att knyta ihop vissa lösa trådar, som sidohistorien kring Violas och Simons relation eller konsekvenserna av Lucias mord.
Trots dessa invändningar hade jag inte tråkigt. Det värsta en film kan göra är att tråka ut mig. Jag skulle till och med kunna Lucia-mörda för att få se i sin helhet filmen som rollfigurerna tittar på i Sankta Lucia — en svartvit skitrulle med en jultomte med krabbklor som slåss på liv och död mot en gorilla i skogen; säkert det bästa som någonsin fångats på film.
Filmen får en solklar 3 av 5 från mig.
- Officiell hemsida för Jonathan Sand -