En afton på regnbågspråmen

Verkligheten. Råkar du vara jag så spenderar du stort sett varje vaken timme att försöka fly den. Den tolfte oktober, år 2024 ledde denna flykt mig till regnbågspråmen som ligger ankrad utanför Münchenbryggeriets pampiga fasader. Syftet med detta besök var inte för att jag skulle plocka hem manligt sällskap; syftet var att kolla in Patricias livescen och The Losers, Mantla och Midrange Burnout (eller "Birthday Blowout", som jag felaktigt sade upprepade gånger av någon jävla anledning), som skulle välsigna tillvaron med skön postpunk. 

The Losers var en trevlig överraskning med sitt rockabilly-liknande ljud och som uppskattades starkt! Likaså med Mantla; eterisk, drömlik mysmusik som sannerligen kramade själen.

Det sistnämnda bandet var min huvudsakliga anledning att gå på spelningen; sångerskan är jag nämligen väldigt familjär med. Enligt eventbeskrivningen på ansiktsboken har bandmedlemmarna dragit inspiration från IDLES, The Smiths, Elbow och Joy Division. Eftersom jag lider av selektiv läsning och är superbekant med två av bandets inspirationskällor, så förväntade jag mig att Midrange Burnout skulle låta som The Smiths och Joy Divisions kärleksbarn. 

Fy fan vad fel jag hade. Det var röjigt utav bara Satan i Helvete och jag älskade skiten ur varje sekund av uppträdandet.
Nu måste jag jävigt och nespotiskt säga att min favoritspelning var just Midrange Burnout; och utan skam i kroppen erkänner jag att det beror på att jag känner sångerskan i detta band. Du upphör aldrig att häpna, Niki. Finns det något som du inte kan göra? Du är bäst!

- Officiell hemsida för Jonathan Sand -